Symboliken i denna dag
Idag var en stor symbolisk dag för mig. Jag var idag hos barnmorskan för efterkontroll då det nu gått snart 12 veckor efter förlossningen. Jag satte också in en kopparspiral samtidigt. Det här besöket gav mig så mycket energi och jag kände verkligen en frihetskänsla att jag äntligen får äga min kropp igen. Nu har jag fått det finaste jag kan få. Två fina pojkar på två år. Från och med idag börjar det liv som jag hela tiden haft som målbild i mitt huvud när graviditeterna varit riktigt jobbiga. Målbilden som fått mig att orka och kunna vara stark.
Jag har sen i söndags slutat amma F. Är så stolt över mig själv att jag klarade att amma honom i 11 veckor. Storebror klarade jag bara 4 veckor sen behövde jag börja med mina mediciner. Idag var det sista besöket hos barnmorskan och jag har nu fått en spiral insatt. Nu är min kropp inte länge utlånad. Nu är den min igen. Nu kan jag ta alla dem mediciner som jag kan tänkas behöva, äta vad jag vill, dricka vad jag vill och träna som jag vill.
Fick en så fin och uppmuntrande komplimang av barnmorskan också. Hon frågade mig om jag tycker om att skriva. För hon tycker att jag beskriver situationer så bra. Då kände jag mig peppad att skriva om det här. Avslutade med att krama om barnmorskan och säga att jag inte ska säga som sist "nu syns vi nog inte igen". Då jag trodde jag inte skulle kunna klara att få fler barn. Jag sa istället att "tack för allt, nu tror jag nog inte vi syns igen". När jag gick därifrån så var jag tvungen att vända mig om i en sekund och titta bakåt i korridoren och så tänkte jag att nu lämnar jag verkligen detta bakom mig för att äntligen få börja på ett nytt spännande kapitel av mitt liv. Nu har jag klarat detta. Samtidigt som det kändes väldigt vemodigt så var det en sån lyckokänsla! Jag var så fruktansvärt stolt över mig själv!
